Resebrev

Resebrev

Hanoi

Hanoi 2017Posted by kengor Sat, March 04, 2017 06:58:03
Till slut så kom jag fram till Hanoi. Blev upplockad på flygplatsen och körd till hotellet. Incheckningen var smidig. Jag satt i en soffa och drack fruktdrink och åt snacks medan personal tog hand om allt det praktiska. Bra rum på 11 våningen. Kan se Hoan Kiel Lake när jag tittar ut genom fönstret.

Var rejält trött när jag kom fram men ville inte gå och lägga mig för tidigt. Packade upp och sen gick jag till restaurangen på 12 våningen och åt några vårrullar och drack en lokal öl. Sen var det dags för sängen.

Efter 12 timmars sömn, en rejäl frukost bestående bl a av pho med kyckling så var jag redo att ta mig an Hanoi. Gick ner till Hoan Kim Lake. På helgerna spärrar man av alla gator runt sjön för biltrafik. Fullt med folk som vandrade runt. Här fanns snabbmatstånd, kaffeställen, utställningar och allsköns jippon. Till kvällen lär det bli musik också.

Lite på måfå vandrade jag in i den gamla stadsdelen. Efter några svängar hit och dit så stod jag plötsligt framför det hotell jag bodde på för 15 år sedan. Detvar både kul och bra för nu visste jag vilken väg jag skulle ta för att komma tillbaka ner till sjön. Det blev lite shopping på vägen, beställningar hemifrån som skulle fixas.

Väl nere vid sjön gick jag till ett fik och tog en kopp kaffe. En grupp danska pensionärer satt vid bordet intill. Det verkade vara en fotogrupp för de var alla utrustade med kameror och objektiv som fick vem som helst att bli lite avundsjuk.

Jag fortsatte min vandring runt sjön, när jag kom till sydspetsen svängde jag av och gick till Operahuset för att se om det fanns biljetter till nån föreställning, men det fanns det tyvärr inte under de dagar jag var i stan. Traskade tillbaka till sjön för att fortsätta varvet runt. Precis när jag kom fram till sjön igen blev jag stoppad av några ungdomar som jobbad med en kampanj för att få folk att bli blodgivare. De ville ha en bild på mig när jag höll upp en skylt med en uppmaning att bli blodgivare. Varför neka till det. Vem vet, kanske blir det en landsomfattande kampanj med min nuna på varenda rekolamplats i Vietnam :- ) (Skulle inte tro det)

Köpte mig en glass som belöning för fotojobbet. Lite vatten inhandlades också och sen gick jag tillbaka till hotellet. Framme där välkomnades jag med namn av dörrvakten. Hur i hela friden han visste vem jag var är ett mysterium. Snacka om att de har koll på sina gäster. Nu blir det lite alltid på rummet. Kanske en lite tupplur rent utav. Ikväll är det Street food utflykt som gäller.

  • Comments(2)//resebrev.kengor.eu/#post264

På väg

Hanoi 2017Posted by kengor Thu, March 02, 2017 11:44:15
Så ärt jag då äntligen på väg. Har inte kommit speciellt långt ännu. Från Göteborg till Stockholm. SItter nu i loungen på Arlanda och väntar på att det skall bli dags för boarding för flyget till Hong Kong. Där kommer jag ha en hyfsat lång väntan (6 timmar) innan jag kan kliva på Vietnam Airlines plan som skall ta mig till Hanoi.

Vad gör man inte för att få äta en bra vårrulle?

  • Comments(0)//resebrev.kengor.eu/#post263

Resdags (nästan)

Hanoi 2017Posted by kengor Sun, February 26, 2017 15:13:51
Ännu är det några dagar kvar innan det är dags att åka ut till Landvetter och sätta sig på flyget till Arlanda. Sen vidare till Hong Kong där det är dags för sista bytet till flyget som skall ta mig till Hanoi.

Det är ungefär 15 år sedan jag vara i Hanoi sist så det ska bli kul att se hur det har förändrats.

Om allt går som jag tänkt mig så kommer jag att ta mig till Sa Pa också för att andas lite bergsluft.



  • Comments(0)//resebrev.kengor.eu/#post262

Franz Josef-Christchurch

Nya Zealand-Bali 2016Posted by kengor Sun, June 19, 2016 11:27:49
Idag gick resan till Franz Josef. Först körde vi till den lilla guldgrävarstaden Arrowtown, som såg ut som nåt från vilda västern. En del av de gamla husen fanns kvar men mycket var nybyggt i gammal stil. Från Arrowtown körde vi till en fruktaffär för lite bunkring. Det var inte vilken liten fruktaffär som helst. Här fanns det mesta i fruktväg och allt var lokalt producerat. Köpte några äpplen och russin doppade i choklad. Man vill ju inte bli utmärglad.

Färden gick vidare på slingriga vägar. När vi kom så långt västerut man kan komma (Tasmanska sjön/havet) svängde vi norrut mot Franz Josef. Vädret var så där, men vi gjorde ett försök att se glaciären. Når vi kom fram dig hängde regnmolnen ända ner till marken och sikten var lika med noll. Så vi gav upp försöket och åkte istället till hotellet. Här hann vi slappa i en timme innan det var dags för pre-dinner-drinks i baren innan vi kunde sätta oss till bords. Som vanligt blev det en tidig kväll.

Vädret såg inte så lovande ut när vi vaknade. Fortfarande moln som hängde ner till marken, men inget regn. Efter frukosten gjorde vi ett nytt försök med att se glaciären. Och tänk, när vi kom fram var det nästan klart väder i dalen. Åtminstone så pass klart att vi kunde se Franz Josefglaciären. Vi hann också med en kort vandring till Peters Pool, en liten sjö ute i regnskogen.

Sitter på bussen och skriver detta. Nu är vi på väg norrut på västkusten. Kommer att svänga av österut in i landet för att komma till den plats där vi skall ta TranzAlpine Railway tillbaka till Christchurch. Där väntar en avskedsmiddag ikväll. Imorgon flyger vi till Singapore för en övernattning innan vi fortsätter till Bali där vi bara kommer att slappa och njuta av värmen.

Det finns lite bilder på Instagram om du är nyfiken på att se lite av Nya Zealand. Roken2000 heter jag där.

  • Comments(1)//resebrev.kengor.eu/#post261

Te Anau-Milford Sound-Queenstown

Nya Zealand-Bali 2016Posted by kengor Fri, June 17, 2016 10:20:01
I Dunedin drev vi runt på stan, kollade in konstmuseumet som hade flera bra utställningar, satt på utefik under värmelampa och kollade på folk. Mycket mer hände inte denna dag.

Nästa dag skulle vi åka till Te Anau, men först gjorde vi ett kort stopp på den gamla järnvägsstationen i Dunedin. Där fanns bland annat ett vackert mosaikgolv bestående av ca 700000 mosaikbelagt som lagts i intrikata mönster. Men sen bar det av mot Te Anau. Ett lunchstopp i Gore hann vi med innan vi kom fram till Te Anau på eftermiddagen. Vi hade bestämt att gå och se på en film på den lokala biografen. En liten lyxbiogram i denna lilla avkrok. Filmen som visades var en naturfilm om Fiordland National Park. Mycket helikopterflygningar över berg och dalar. Vi satt bekvämt i våra breda biofåtöljer och sippade på ett glas vin. Att gå på bio här är inte samma som hemma.

Vi vaknade till ett stilla duggregn. Idag skulle vi till Milford Sound för en båttur. Det var en slingrig väg genom bergen. Efter att ha kört genom en tunnel stannade vi för att kolla in utsikten. Vips så kom två kea (en lokal fågelart) flygande och satte sig på en bil som också stannat. De gick lös på allt som gick att sätta näbben i. Gummilister, vindrutetorkare mm. De är ökända för att sabba antenner också. Men vackra att se på, gröna på översidan och orangea under vingarna.

Väl framme i Milford Sound kunde vi kliva på båten direkt. Det småregnade fortfarande och molnen hängde lågt, men det var vackert likaväl. Höga bergsväggar, små och stora vattenfall, en del tillfälliga pga regnet, andra permanenta. I fjorden mötte vi ett gäng delfiner som kommer in i fjordens aningen sötare vatten för att ”tvätta sig”. En säl satt också på en klippa och kråmade sig. Båtturen gick ut till Tasmanska havet och vände där tillbaka in i fjorden igen.

Nu styrde vi kosan mot Queenstown, alla adrenalinjunkies paradis. Här kan man göra allt som är förenat med livsfara, bungyjump, white water rafting, jetboat på floder, ja det är bara att välja. Vi valde att ta det lugnt. En god middag på en indisk restaurang i stan, en stilla promenad tillbaka till hotellet, det var lagom spännande för oss.

Nästa dag var ”ledig” dag. Vi åt en sen frukost, gick ner till stan, gick utefter sjön och kollade på båtar, tog en kaffe utanför Starbucks, kollade lite mer i stan, åt en Fergburger (McDonalds – släng dig i väggen), gick tillbaka till hotellet. Tog en tupplur, satt och babblade över ett glas vin, tog linbanan upp till the Stratosphere där vi käkade en god middag. Makalös utsikt över staden, sjön och bergen. Linbana ner till stan igen och sen till hotellet. Imorgon blir det glaciärbesök.

  • Comments(0)//resebrev.kengor.eu/#post260

Omarama-Dunedin

Nya Zealand-Bali 2016Posted by kengor Tue, June 14, 2016 03:53:50
Vaknade till en en kall men solig morgon. Vi lämnade hotellet tidigt och åkte på en rundtur i stan. Nu först insåg jag vidden av de jordbävningar som varit. I stort sett var hela centrum raserat, en del har byggts upp, men det återstår så otroligt mycket innan staden är helt uppbyggd igen.

Vi lämnade Christchurch och åkte över The Canterbury Plains mot bergen i fjärranA. Efter några timmar kom vi fram till Lake Tekapo. Här finns också den mest fotograferade byggnaden i Nya Zealand, The Churchill of the Good Shepherd, en liten stenkyrka precis intill sjön. Vyerna här var helt makalösa, bergen i fjärran, den turkosblå skön, solen som sken, allt var perfekt. Stora slätter med får som står som ullstatyer utspridda över vidderna. Brunröda kullar, de snöklädda topparna långt där borta. Jag kan förstå att Peter Jackson valde att filma Sagan om ringen här på Nya Zealand.

Vi fortsatte mot Omarama, dit vi kom efter att mörkret fallit. Eftersom stället inte är speciellt stort, 2 bensinstationer, några affärer som hade stängt och en pub, så fanns inte speciellt mycket att göra. Vi käkade middag på hotellet, drack ett par glas vin och sen var det dags att krypa till kojs. Det var tidig uppstigning nästa dag.

Som sagt, upp strax före 6, en dusch och sen ut med väskorna till bussen. Frukost och sen avfärd. Vi åkte utmed Waitaki River och såg bl a Benmoredammen. Det finns flera konstgjorda sjöar/dammar som byggts för att säkerställa elförsörjningen. Det intressanta i dessa koldiskussioner är att av NZ:s energi kommer drygt 4% från kol. Det kan jämföras med Australiens 77%. Tyvärr vet jag inte vad Sveriges siffra är.

Vi åkte vidare och gjorde ett kort stopp i den lilla staden Oamaru, känd för sina vita kalkstensbyggnader, innan vi kom fram till dagens slutmål, Dunedin. Här åkte vi först till den brantaste gatan i hela världen, Baldwin Street. Skulle inte vilja köra nerför den gatan när det är vinterföre. Vi lämnade av en del personer som skulle på olika utflykter i staden, resten av oss fortsatte till hotellet. Här var det dags för lite klädtvätt innan vi begav oss ut på stan.

  • Comments(0)//resebrev.kengor.eu/#post259

Wellington-Picton-Christchurch

Nya Zealand-Bali 2016Posted by kengor Sun, June 12, 2016 07:10:35
Ny dag, nya regnväder. Fortfarande grått, dimmigt och blött. Idag skulle vi ta oss de 45 milen ner till Wellington. Ett antal stopp på vägen ingick. Det första var vid Huka Falls, ett mindre vattenfall i naturskön omgivning. Det andra var vid Taupo lake. Vi såg inte så mycket eftersom den blöta dimman låg tät.

Vi fortsatte till Taihape där vi skulle stanna och äta lunch. Taihape är nog mest känt för sina gummistövlar, det mesta kretsar runt deras Gumboots, det finns tävlingar och andra påfund som alla har gummistöveln som tema eller huvudingrediens. Maten var god i alla fall.

Sista timmarna innan vi kom fram till Wellington satt jag mest och halvdåsade. Det hade hunnit bli mörkt innan vi parkerade utanför hotellet. Nu sitter jag proppmätt efter en rejäl middag på det lilla rummet och avslutar dagens rader. Imorgon väntar en 3 timmars färjeresorna öre stormiga vatten. Wellington kallas även Windy Wellington. Och blåser det gör det. Så det blir nog till att hålla i hatten imorgon.

Ny dag, nytt väder, solsken och klarblå himmel. Efter frukost blev det en rundtur, bl.a. Var vi uppe på Mount Victoria och hade en makalös utsikt över hela staden och dess omgivningar. Vi hann också med ett besök på Museum of New Zeeland – Te Papa. Efter lite mat var det dags att klättra på bussen igen. Nu sitter vi på färjan som skall ta oss till syden. Vädret är perfekt, sol och blå himmel med lite moln. Det blåser inte så kraftigt heller så jag hoppas på en lugn överfart. Har vi tur kan vi tydligen få se både val och albatross. Håller tummarna.

Nu blev det varken val eller albatross. Lite vågor och vind bjöds det på däremot. Men inte av allvarlig karaktär. Vi tog ett glas vitt vin och satt och läste de dryga 3 timmar det tog att korsa sundet och komma fram till Picton. Här skulle vi bo på ett litet hotell nära hamnen. Nu ligger i och för sig allt nära hamnen i Picton, staden har ca 4000 invånare, så den är inte stor.

Middag på hotellets restaurang. Lite läsande innan lampan släcktes för natten. Ibland undrar jag hur länge man kan sova innan man dödförklaras? Sov som ett barn i ca 10 timmar.

Morgonen började med lite sol och lite regn och mycket moln. Sen fortsatte det på samma sätt resten av dagen, med övervägande regn och moln ju längre dagen led. Vi skulle till Christchurch idag. Vägen gick utefter östkusten, vi såg en massa fur seals (pälssälar?) som låg och lagade sig på klipporna. En del hade kravlat sig upp på sluttningarna mot vägen och låg och gottade sig i gräset.

Vi kom fram till Christchurch på eftermiddagen. Bor mitt i stan. Stan som är en byggarbetsplats. Återuppbyggnaden efter den senaste jordbävningen för fyra år sedan pågår för fullt. Märklig känsla att gå runt i centrum, övergivna byggnader, byggkranar och halvfärdiga byggnader. Det blev kanske inte bättre av att det var söndag och grått och regnigt. Men allt sammantaget gav en tung känsla.

  • Comments(0)//resebrev.kengor.eu/#post258

Rotorua

Nya Zealand-Bali 2016Posted by kengor Sat, June 11, 2016 03:10:55
Solen hade redan gått upp när vi lämnade hotellet. Kvällen innan hade vi träffat resten av gruppen. Den bestod av en brokig samling människor från alla möjliga ställen, Australien, USA, England, Malaysia, Chile och så vi svenskar. Nu satt vi alla i bussen och såg Auckland passera förbi bussfönstret, Domain med museumet, det flashiga Parnell och ner mot vattnet.

Vi satte kurs mot dagens första stopp, Waitomo Caves med sina unika glowworms, små maskar som lyser i grottan där de bor. Vi klev in i grottan och vandrade nerför trapporna så att vi kom 30 meter ner i underjorden. Här berättade guiden om hur grottan upptäcktes och lite om dess historia. Vandringen fortsatte och till slut var vi framme vid de små båtarna som skulle ta oss ut på den underjordiska floden, genom grottan och slutligen ut i det fria igen. På vägen genom den helt nedsläckta grottan kunde vi se de lysande maskarna i grottans tak. Det var nog det närmaste jag kommer att komma rymden. Det såg ut som en helt fantastisk stjärnhimmel. Helt svart och bara dessa märkliga maskar som lyste som små stjärnor.

Färden gick vidare till Rotorua där vi skulle stanna två nätter. När vi kom fram var det bara att kasta in väskan på rummet och sen var det dags att åka till Tamaki Family Marae. När vi kom fram möttes vi på traditionellt sätt med en Haka, Nu var det bara fem personer som utförde den, men jag kan tänka mig att det måste ha varit ganska skrämmande när det är flera hundra som gör det. Så var det förr när man möttes för strid. Som tur var så accepterades fredsgåvan och vi välkomnades in i byn.

Här gick vi runt till olika stationer fick lära oss om olika delar i den maoriska kulturen. Vi fick även pröva på att utföra en Haka, kan väl inte påstå att vi skulle ha skrämt nån med den. Vi fick höra om seder och traditioner, se vävning och träarbete. Sen var det äntligen dags, nu skulle vi få en traditionell Maori Hangi, det är mat som är kokt i en grop i marken. Rotfrukter av olika slag och kyckling bjöds det på. En fanns det en hel del annat också som var kokt på modernt sätt, fisk, musslor, lamm, sallad och som efterrätt en Pavlova. Mums. Tillbaka på hotellet var det bara att gå direkt till sängen. Nästa dag var det tidig uppstigning (igen).

Ny dag, ny frukost, samma buss. Nu åkte vi till Agrodome lite utanför Rotorua, där vi skulle se på en uppvisning av får. Det låter kanske inte som världens skojigaste tillställning men jag måste medge att det var både intressant och kul. Han som höll i det hela var en entertainer så han visste hur han skulle hålla intresset uppe hos oss. Vi fick lära oss om och se 19 olika sorters får. Det mest magnifika var förstås Merinofåret. Stort som ett mindre hus, och hyfsat stora horn, men ganska loj. Vi fick även se fårhundar i arbete. Fascinerande hur de jobbar, samlar och styr fårskocken in i fållan. Givetvis fick vi tillfälle att klappa både fåren och hundarna.

Sen styrde vi kosan till Te Puia, ett område med vulkanisk aktivitet, det både bubblade i lerpölarna och sprutade vatten i geijsrarna. Värmen användes tidigare till att värma upp hus, många hade sitt eget hål i marken där de hämtade värme. Med åren så minskade antalet hål så drastiskt så att man förbjöd privat användande av dessa värmekällor. Många protesterade förstås, men alternativet var att inga turister kommer att komma när alla geijsrar försvunnit. Rotorua lever till största delen på turister, så valet blev ganska enkelt i slutänden. Nu flera år senare har antalet geijsrar ökat igen, så man hoppas på att det skall fortsätta på det viset.

Här fick vi även tillfälle att se den märkliga Kiwifågeln, Nya Zeelands nationalsymbol. En fågel som håller igång på natten, den bor under marken och kan inte flyga. Den hotas av utrotning så det finns flera program för att få dem att förökas och få stammen att växa. Man räknar med att att det har funnits upp till 12 miljoner Kiwis tidigare och nu är antalet 65000, så det är verkligen viktigt att få upp antalet innan den utrotats helt. Vi hade turen att se de två fåglar (en hane och en hona) som fanns på detta centre, de var båda 1 år gamla och hatade varandra. Som tur är så blir de inte könsmogna förrän vid 5-6 år ålder så man hoppades att de skulle hinna fatta tycke för varandra tills dess. Kiwin kan bli upp till 45 år gammal.

Resten av dagen ägnades åt att hitta ett par jeans och åt att äta en god lunch/middag. Vädret inbjöd inte till några utomhusaktiviteter, regnet skvalade ner och det var riktigt grått och trist. Kvällen ägnades åt kontemplering och läsande.

  • Comments(0)//resebrev.kengor.eu/#post257
« PreviousNext »