Resebrev

Resebrev

Rotorua

Nya Zealand-Bali 2016Posted by kengor Sat, June 11, 2016 03:10:55
Solen hade redan gått upp när vi lämnade hotellet. Kvällen innan hade vi träffat resten av gruppen. Den bestod av en brokig samling människor från alla möjliga ställen, Australien, USA, England, Malaysia, Chile och så vi svenskar. Nu satt vi alla i bussen och såg Auckland passera förbi bussfönstret, Domain med museumet, det flashiga Parnell och ner mot vattnet.

Vi satte kurs mot dagens första stopp, Waitomo Caves med sina unika glowworms, små maskar som lyser i grottan där de bor. Vi klev in i grottan och vandrade nerför trapporna så att vi kom 30 meter ner i underjorden. Här berättade guiden om hur grottan upptäcktes och lite om dess historia. Vandringen fortsatte och till slut var vi framme vid de små båtarna som skulle ta oss ut på den underjordiska floden, genom grottan och slutligen ut i det fria igen. På vägen genom den helt nedsläckta grottan kunde vi se de lysande maskarna i grottans tak. Det var nog det närmaste jag kommer att komma rymden. Det såg ut som en helt fantastisk stjärnhimmel. Helt svart och bara dessa märkliga maskar som lyste som små stjärnor.

Färden gick vidare till Rotorua där vi skulle stanna två nätter. När vi kom fram var det bara att kasta in väskan på rummet och sen var det dags att åka till Tamaki Family Marae. När vi kom fram möttes vi på traditionellt sätt med en Haka, Nu var det bara fem personer som utförde den, men jag kan tänka mig att det måste ha varit ganska skrämmande när det är flera hundra som gör det. Så var det förr när man möttes för strid. Som tur var så accepterades fredsgåvan och vi välkomnades in i byn.

Här gick vi runt till olika stationer fick lära oss om olika delar i den maoriska kulturen. Vi fick även pröva på att utföra en Haka, kan väl inte påstå att vi skulle ha skrämt nån med den. Vi fick höra om seder och traditioner, se vävning och träarbete. Sen var det äntligen dags, nu skulle vi få en traditionell Maori Hangi, det är mat som är kokt i en grop i marken. Rotfrukter av olika slag och kyckling bjöds det på. En fanns det en hel del annat också som var kokt på modernt sätt, fisk, musslor, lamm, sallad och som efterrätt en Pavlova. Mums. Tillbaka på hotellet var det bara att gå direkt till sängen. Nästa dag var det tidig uppstigning (igen).

Ny dag, ny frukost, samma buss. Nu åkte vi till Agrodome lite utanför Rotorua, där vi skulle se på en uppvisning av får. Det låter kanske inte som världens skojigaste tillställning men jag måste medge att det var både intressant och kul. Han som höll i det hela var en entertainer så han visste hur han skulle hålla intresset uppe hos oss. Vi fick lära oss om och se 19 olika sorters får. Det mest magnifika var förstås Merinofåret. Stort som ett mindre hus, och hyfsat stora horn, men ganska loj. Vi fick även se fårhundar i arbete. Fascinerande hur de jobbar, samlar och styr fårskocken in i fållan. Givetvis fick vi tillfälle att klappa både fåren och hundarna.

Sen styrde vi kosan till Te Puia, ett område med vulkanisk aktivitet, det både bubblade i lerpölarna och sprutade vatten i geijsrarna. Värmen användes tidigare till att värma upp hus, många hade sitt eget hål i marken där de hämtade värme. Med åren så minskade antalet hål så drastiskt så att man förbjöd privat användande av dessa värmekällor. Många protesterade förstås, men alternativet var att inga turister kommer att komma när alla geijsrar försvunnit. Rotorua lever till största delen på turister, så valet blev ganska enkelt i slutänden. Nu flera år senare har antalet geijsrar ökat igen, så man hoppas på att det skall fortsätta på det viset.

Här fick vi även tillfälle att se den märkliga Kiwifågeln, Nya Zeelands nationalsymbol. En fågel som håller igång på natten, den bor under marken och kan inte flyga. Den hotas av utrotning så det finns flera program för att få dem att förökas och få stammen att växa. Man räknar med att att det har funnits upp till 12 miljoner Kiwis tidigare och nu är antalet 65000, så det är verkligen viktigt att få upp antalet innan den utrotats helt. Vi hade turen att se de två fåglar (en hane och en hona) som fanns på detta centre, de var båda 1 år gamla och hatade varandra. Som tur är så blir de inte könsmogna förrän vid 5-6 år ålder så man hoppades att de skulle hinna fatta tycke för varandra tills dess. Kiwin kan bli upp till 45 år gammal.

Resten av dagen ägnades åt att hitta ett par jeans och åt att äta en god lunch/middag. Vädret inbjöd inte till några utomhusaktiviteter, regnet skvalade ner och det var riktigt grått och trist. Kvällen ägnades åt kontemplering och läsande.

  • Comments(0)//resebrev.kengor.eu/#post257