Resebrev

Resebrev

Sa Pa

Hanoi 2017Posted by kengor Wed, March 08, 2017 08:19:22
Det blev en tidig morgon. Trodde inte att jag skull hinna med frukost, men det visade sig att jag inte skulle bli upphämtad förrän 30 minuter senare än vad som först sagts. Frukosten räddad!

När det blev dags att ge sig iväg så visade de sig att jag skulle bara runt hörnet. Där stod bussarna som skulle till Sa Pa. Jag fick mitt platsnummer och klev ombord. Inredning gick verkligen inte av för hackor. Lila gardiner, med guldspets.. Bollarnas till detta så var underverket komplett. Inget man ser på 25:an till jobbet precis.

De 35 milen upp till Sa Pa skulle ta ca 5 timmar. Två raster var inlagda, en lite längre och en kortare toapaus. I resan ingick en frukost bestående av en rulltårta (öppnade inte den förpackningen) några Mariekex (som jag åt upp) och en flaska vatten. Jag hade med mig ett par bananer också.

Resan tog inte fullt så lång tid som det var sagt. Vi gled in i Sa Pa 30 minuter före tidtabell. Här stod en kort liten kvinna (som såg ut som en 14 årig tjej) hållandes en skylt med mitt namn på.

Hon presenterade sig med att säga att jag kunde kalla henne Sa. Hennes riktiga namn skulle ändå vara för svårt för mig att uttala. Jag fick bli Mr Ken.

Vi promenerade till hotellet där jag kunde slänga in min väska och sen äta en snabbt lunch. Vår första trekking skulle bli redan denna eftermiddag.

Vi åkte bil ca 30 minuter innan det var dags att kliva ur och börja traska. Vi vandrade nerför och nerför och nerför till botten av dalen. Här vandrade vi utmed risfält. Riset var inte planterat ännu, så det var mest lerpölar vi tittade på. Vi hade fått sällskap av en dam som vandrade med oss hela vägen. När våra vägar skiljdes åt så skulle hon givetvis sälja nåt till mig. Slutade med att jag köpte två små tygväskor att hänga runt halsen. Inget jag behövde eller ville ha men ibland får man bara följa med och bjuda till.

Det blev ca 12 kilometers promenad. Tillbaka till hotellet. Middag ingick inte så jag gav mig ut på stan (efter en skön lång varm dusch) och hittad en restaurang där jag käkade Pho ga (nudelsoppa med kyckling) och en papayasallad. Sköljde ned detta med grönt te och en kall lokal öl. Kostade den svindlande summan av 45 kronor. När jag kom ut från restaurangen hade dimman lagt sig tät över staden.

La mig strax efter 19 på kvällen. Var fortfarande seg när klockan ringde 7:00 nästa morgon. Det var en välbehövlig sömn vill jag lova.

Dimman var lika tät som kvällen innan. När jag tittade ut över dalen från mitt fönster såg jag knappt balkongen utanför. Sa (guiden) trodde att det var stor risk för att det skulle vara dimmigt hela dagen. Så vi gjorde lite ändringar i dagens schema. Istället för att gå på de leriga hala ställena tog vi oss till ett ställe som var mindre halt och lerigt. Det blev en kortare vandring men tillräckligt lång. Det var upp och ner mest hela tiden. Tyvärr så såg man inte mycket på grund av dimman. Lite lätt fuktigt var det också. Vi gick en sväng till en grotta i närheten. Jag gick bara in en lite bit för här var det riktigt halkigt på stenarna.

Efter grottbesöket traskade vi till en liten by där vi skulle hämtas upp och köra tillbaka till Sa Pa. Det fanns en hel del Home stays ute i byarna. Sa berättade att det ofta var vietnameser (alltså inte lokalbefolkningen hmong) som byggde stora hus och erbjöd Home stay (med anställd personal). Så det var väl mer som ett litet hotell än ett riktigt Home stay, så allt är inte alltid vad det utger sig för att vara fick jag lära mig av Sa..

En kall kaffe (som ersattes av en kopp varmt grönt te istället) innan vi blev upplockade och körda tillbaka till stan. Här var det lunchdags för mig och avsked från Sa. Hon hade varit en fröjd att vandra med. Hon nådde mig till naveln, var knappt 22 och hade en dotter på 1 ½ år. Hade inte gått i skolan och var självlärd på engelska. Hon hade plockat upp det från turister, och det hade hon gjort riktigt riktigt bra. Hennes man jobbade på risfälten och de bodde tillsammans med hans föräldrar. Hon tillhörde folkgruppen hmong. Vi sa våra adjö och sen försvann hon ut genom dörren och jag angrep min lunch.

Efter lunch vandrade jag runt lite i stan. Men det var så oerhört dimmigt så jag såg inte ett smack. Gick tillbaka till hotellet. Här skall jag bli upplockad och förd till bussen som skall ta mig tillbaka till Hanoi. Det blev ett kort men intensivt och lärorikt besök här i Sa Pa.

  • Comments(1)//resebrev.kengor.eu/#post266