Resebrev

Resebrev

Galapagos 2

Ecuador & Galapagos 2017Posted by kengor Fri, April 21, 2017 22:33:34

Nu var det dags att byta ö. Isla Isabella skulle vi åka till. Men inte förrän efter lunch så vi hade en hel förmiddag på oss att göra vad som helst. Jag gick till Charles Darwin centret som låg 30 minuters promenad genom stan. Här fick jag chans att lära mig lite mer om Charles Darwin och se ett uppfödningscenter för landsköldpaddor. Som grädde på moset så fick jag se två stora sköldpaddor kopulera. Ja det var riktigt lärorikt.

På tillbakavägen till hotellet stannade jag till vid fiskrensningsstället. Här rensades nyfångad fisk för att sen säljas vidare till den som ville köpa. Själva rensningen övervakades noggrant av ett gäng pelikaner som stod nedanför rensdisken och väntade på nåt gott. På andra sida disken (där rensades stod) fanns ett hyfsat stort sjölejon som var lite mer på i sitt tiggande. Han talade tydlig tom när han tyckte att det var dags att slänga lite rens i gapet på honom.

Tillbaka till hotellet, plocka upp väskan och sen gå och käka lunch vid hamnen. Sen ut på piren för säkerhetskontroll av alla väskor. Man letade efter färsk mat, frön, jord och liknande som man inte ville skulle föras från Santa Cruz till Isla Isabella. Jag hade inget som var otillåtet så min väska förseglades och fick inte öppnas förrän på Isla

Sen blev det till att vänta. Båten skulle gå 14, men tid är ingen exakt vetenskap här på öarna. Det skojigaste jag fick se under tiden jag väntade var ett sjölejon som kom upp ut vattnet, kravlade sig uppför landgången upp på piren och sen vidare fram till en bänk. Nu var det tyvärr så att det satt 4 personer på den här bänken, så sjölejonen reste upp framkroppen och blåstirrade på personerna på bänken. De hade inget val utan lämnade raskt sina platser, varpå sjölejonen hoppade upp på bänken och sträckte ut sig i hela sin längd. Inte tu tal om vem som ägde den bänken.

Äntligen dags för avfärd. Först på en båttak som tog oss ut till den något större snabbåten. Pa med människor och väskor. Sen bar det av, lite stillsamt genom hamnområdet men så fort vi lämnat det så drog kaptenen på de 3 motorerna på 200 hästkrafter vardera. Vi svischade fram genom vattnet. Det var lite mer vågor idag än dagen innan. Men trots det så var det inte så farligt guppigt. Överresan tog ca 2 timmar. Sen en ny båttaxi fram till piren. Här klipptes förseglingen på väskan. In med bagage och människor i en buss och sen en kort tur till hotellet.

Det är ett litet ställe med 7 rum så det är bara vår grupp som bor här. Efter incheckning och en snabb dusch letade jag upp en tvättinrättning och lämnade lite kläder för tvätt. Sen var det dags för en öl på hotellets balkong innan vi gav oss ut för att leta efter en restaurang. Puerto Villamil är ingen stor stad, här finns inga asfalterade gator utan de består av sand. Det finns inte speciellt många gator heller. Huvudgatan och sen parallellgata vid havet. Vi hittade ett matställe på huvudgatan. Räkor i kokosmjölk blev mitt val. Efter middagen var det dags att krypa till kojs.

Nästa dag var det utflykt till en vulkankrater, men jag hoppade över det. Näsan rann och jag nös titt som tätt så jag valde att stanna kvar på hotellet. Nu blev jag inte kvar där hela dagen, en lång promenad på den oändliga, folktomma stranden hann jag med innan lunch. På eftermiddagen blev det en promenad till på stranden, sen lite bad och sen en drink på en bar vid stranden. Ni förstår att det är tufft att resa.

Kvällens middag avnjöts på en restaurang vid stranden. De hade dukat upp ett långbord på stranden. Grillad fisk för hela slanten. Hur gott som helst. Innan jag gick hem så kollade jag lite på en fotbollsmatch mellan två tjejlag (övre tonåren). Enligt en av medresenärerna som hade lite koll på sporten satt att en av tjejerna var en riktig talang. Jag lämnade matchen innan den var klar. Sängen kallade.

Vi skulle inte hämtas upp förrän 9 på morgonen så det var ju läge för lite sovmorgon. Tji fick jag. Vaknade 05:50 och sen var det lögn i helvete att somna om. Lika bra att kliva upp. Jag var först i frukostmatsalen i alla fall.

Plockade med prylarna som skulle med på utflykten. Handduk, badbyxor, kamera, solskydd, keps och en massa vatten. Bussen kom strax före 9. Sen bar det iväg till piren där vi skulle ta en båt ut till en liten ö i närheten. Nu var kaptenen på båten lite sen så vi hann med en promenad till en lite lagun nära piren. PÅ vägen dig fick vi kliva över ett riktigt slött sjölejon som låg och sov på träspången. VI fick också smyga förbi några vattenleguaner som tagit sig upp på spången för att sola.

Till sist så kom kaptenen och vi kunde kliva ombord. Turen gick ut till ett ställe där vi fick se Galapagospingviner, blåfotade sulor och några sjölejon. Sen för vi vidare till en ö där vi klev i land och traskade runt på lavastenarna. Denna ö var äggläggningen- och kläckningsplats för vattenleguanerna. Så det var väl markerade stigar vi fick gå på. Gud nåde den so klev utanför.

Nu var det så dags för utflyktens sista del, snorkling/bad från båten. Vi såg papegojfisk, sköldpaddor, sjölejon och vatten leguaner. Att det dessutom var varmt i vattnet gjorde inte upplevelsen mindre bra.

Tillbaka till Isla Isabela och lunch på stan. En soppa och en varmrätt kostade 5 dollar på en av bakgatorna. På den huvudgatan får man punga ut med minst 7 dollar för en dagens.

Nu väntar bara slappandes och lite packandes. Vi åkte tidigt imorgon bitti. Buss ner till piren. Taxibåt ut till den större snabbåten som tar oss till Santa Cruz. Där blir det taxibåt till piren, buss till kanalen, taxibåt över kanalen till Baltra (flygplatsön), sen lokalbuss till flygplatsen. Flyg till Quito, sen buss till hotellet. Vi hoppas på att vara framme tidig kväll på hotellet. Där blir det bara till att sova och dagen därpå (söndag) så åker vi till flygplatsen igen för att sätta oss på planet som tar oss till Amsterdam.





  • Comments(1)//resebrev.kengor.eu/#post272

Galapagos 1

Ecuador & Galapagos 2017Posted by kengor Wed, April 19, 2017 02:24:18

Det skulle bli en lång resa för att ta sig till Galapagos. Först buss från Otavalo till flygplatsen. Det tog ca 2 timmar. Väl framme på flygplatsen så får vi reda på att flyget är försenat med ett par timmar. Tydligen hade man gjort underhållsarbete på landningsbanan ute på Galapagos. Och det hade dragit ut på tiden.

Quito nya flygplats är bar tre år gammal så den är verkligen tip top. Dessutom är den inte så stor. Precis utanför så finns ett center med massa restauranger. Dit begav vi oss efter att ha gått igenom kontrollen för Galapagos. Ingen mat, inga frön, ingen jord eller sånt får man ta med sig. När väskan var kontrollerad förseglades den (detta kontrollerades sen vid incheckningen). Det blev en lunch på uteserveringen vid en av restaurangerna i centret.

Till slut så var det äntligen dags att checka in och sätta sig vid gaten och vänta på att få kliva ombord. Även den tiden kom så småningom. Ingen märkvärdig flygning. Tog ca 2 timmar och det serverades nåt att dricka och tre små förpackningar med snacks. Bananchips, en granolabar och en påse med nötter och russin.

Vi landade på flygplatsen som ligger på en egen liten ö. Det är i stort sett allt som finns på den ön. När bagaget kom så radades upp och sen kom hunden in och nosade över alla väskor. När hunden godkänt dem så klipptes förseglingen. Hunden markerade vid vissa väskor som valdes ut och gicks igenom. Oklart vad det var hunden var tränad på. Droger? Mat? Frön? Jord?

Med väskan i hand så klev jag på bussen som skulle ta mig ner till färjeläget där den lilla färjan som skulle ta mig över den lilla kanalen som skiljer flygplatsen från ön Santa Cruz. Väl på rätt ö, Santa Cruz, klev vi på en ny buss som tog oss till den lilla staden Puerto Ayora nere på sydsidan av ön. Här skulle vi bo i tre nätter. Sen middag på hotellet och sen i säng.

Nästa dag var det ändring i programmet, det blev en förmiddagstur i närheten av ön. Snorkling från båten. Vi hade tur och träffade på en gigantisk havssköldpadda. Det är en mäktig känsla när man ligger där med näbben i vattnet och ser en stor sköldpadda komma simmandes emot en. Då är det bara att backa eller gira undan. Inte för att sköldpaddorna är farliga, men det är inte bra att stressa dem i onödan. Efter snorklingen och lite djurskådande (blåfotad sula, vattenleguaner, sjölejon) så åkte vi tillbaka till hotellet och käkade lunch.

Efter lite slöande på maten gick vi iväg till ett par stränder några kilometer bort. Eftersom de ligger i nationalparken så skulle man checka in så att de hade koll på hur många som var där borta. En man hade försvunnit och det satt lappar med hans bild på stan.

Den första stranden, Tortuga Beach, är mest för surfare. Röd flagg. Så den gick vi bara förbi. Stannade till en stund och tittade på en liten del av en regnbåge. Där man svänger av från Tortuga Beach så var det en hel del vattenleguaner. De skulle ju också beskådas och fotograferas. Nu var det inte långt kvar till Toruga Bay, paradisstranden, och det stämde så bra. Det var verkligen ett paradis. En lång sandstrand, träd och växtlighet som gav skugga, ett helt stilla vatten som bara skrek att man skulle komma i och bada. Och det jag inte motstå. Låg på rygg och guppade i det varma vattnet och tittade på det som nu var en stor fullständig regnbåge. Jag kunde inte haft det bättre.

Promenaden tillbaka var lite seg. Utcheckningen vid det lilla kontoret så att man inte blev rapporterad som saknad. Väl tillbaka på hotellet blev det öl och sen en varm dusch. Det blev middag på en restaurang en bit bort i stan. En otroligt god fisksoppa/gryta med mycket bläckfisk och annat gott. En kall öl till detta gjorde inte saken sämre.

En tidig morgon. Frukost 06:30. Guiden kom och plockade upp 07:45. Nu skulle vi till ön Floreana.

Först ner till båt piren där våra väskor skulle kontrolleras så att vi inte tar med oss nåt som inte hör hemma på Floreana. Varje ö är sitt eget ekosystem. Inga fröer, växter eller liknande får föras mellan öarna. Vi klarade kontrollen och kunde kliva ner i taxibåten som tog oss ut till en lite större båt som klarade den 2 timmar långa resan till Floreana. Det var ganska skumpigt till att börja med. Tre stora motorer i aktern skulle kunna pressa upp farten till 20-22 knop och undan gick det.

När vi kom fram så var det dags att byta till en taxibåt igen som tog oss sista biten till land. Här kan man lugnt påstå att det drällde av sjölejon. Det gällde att se var de låg så att man inte kom för nära. Det finns en regel om att 2 meter är det närmaste man får komma djuren.

Nu skulle vi klättra upp i en buss utan väggar för att åka upp i bergen (kullarna). Det tog 20 minuter att komma upp till det ställe där vi skulle börja vår vandring. Målet var att se landsköldpaddor och det tog inte så lång tid innan vi fick se en av ungarna. Den var ca 8 år och redan en ganska rejäl bit. Efter ytterligare vandring fick vi syn på ett par fullvuxna sköldpaddor. Dom är verkligen stora.

Vi vandrade runt och såg på flora och fauna. Guiden berättade intressanta historier om ön. Det bor ca 200 personer där men från början var det bara 2 tyskar, varav mannen troligen inte var helt vid sinna sinnens bruk. Han blev förgiftad och rykten gick att det var kvinnan som tagit livet av honom. Vem vet.

När vandringen var slut så var det dags för lunch, fisk, ris och sallad. Från lunchstället promenerade vi till den svarta stranden för att snorkla. Det blev inte mycket snorkling för min del denna gång. Jag gillar platt vatten och det var det inte idag.

Så småningom var det dags att gå tillbaka till den lilla hamnen. Kontroll av väskor igen. Sen stod vi på piren och tittade ut över havet. På ett och samma ställe såg jag sjölejon, vattenleguaner, havssköldpaddor och en vackert röd krabba.

I en taxibåt och ut till vår större båt. Sen bar det iväg. Vi tog en omväg för att kolla på några fåglar (som jag inte vet namnet på). Men sen styrdes det ut till havs igen. På resan tillbaka till Santa Cruz så såg jag ytterligare havssköldpaddor, men även flygfisk, en manta som hoppade upp ur havet och gjorde en flip. Ett gäng delfiner gjorde oss sällskap en bit. De var riktiga stilare som gjorde några vackra hopp för oss.

När vi kom till Puerto Ayora igen så duggade det lite. En dusch, plocka lite med de nytvättade kläderna, ta en öl vid poolbaren och skriva ihop detta. Nu är det bara en god middag som fattas.





  • Comments(0)//resebrev.kengor.eu/#post271

Otavalo

Ecuador & Galapagos 2017Posted by kengor Sat, April 15, 2017 04:57:43

Vaknade vid 4-snåret och sen var det svårt att somna om igen. Läste lite, surfade lite tills jag tyckte det var dags att kliva upp vid 6-tiden. Frukost 7 som vanligt.

Idag skulle väskorna packas och ställas in i bagageförvaringen där de skulle stå under tiden som vi åkte till La Mitad del Mundo. Världens mittpunkt. Ekvatorn. Det var för att vara Quito väldigt lite trafik. Men halva stan och hela gamla stan var avspärrad inför dagens stora procession. Mer om det senare.

Turen ut till ekvatorn tog dryga halvtimmen, det ligger som i en förort till Quito. Inte så där som man föreställt sig, på nåt berg i ödemarken med endast ett stenröse som märkte ut platsen. Nej då, ett stort monument i 3 våningar var det. Hiss upp till toppen och trapporna ner för att samtidigt få en lektion om Ecuador, de olika provinserna, de olika folkslagen samt deras kläder och språk.

Givetvis fanns ekvatorn utmärkt med ett gult streck och givetvis så skulle de obligatoriska bilderna med en fot på varsin sida om linjen tas. Nu kan den aktiviteten bockas av från listan.

Tillbaka till stan. Nu skulle vi försöka ta oss fram för att se processionen. Vi skulle inte ha med oss nåt av värde. Endast kamera och den skulle hållas i handen hela tiden. Guiden ordnade till och med så att två poliser skuggade oss och höll koll. En i gruppen hade lite otur igår och blev av med pengar i en ficka med blixtlås. De är sluga ficktjuvarna.

Vi prövade först att gå till ett ställe men blev sen rådda att gå till Basilikan (Notre Dame-kopian jag skrev om). Där skulle vi kunna stå på grässlänten framför och se processionen. Sagt och gjort. Vi vandrade dit. Det var ju inte bara vi ute på stan utan nånstans mellan 2-300 000 till var ute och skulle hitta en bra plats.

Men vi hade tur. Vi fick ett bra ställe att stå på . Inte så trångt och vi hade bra sikt. Nu var det bara att vänta på det hela.

Varje år på långfredagen ordnas denna procession. Det handlar mycket om synd och ännu mera synd. Över 1000 personer har hyrt en Ku Klux Klan-liknade kåpa (men i lila istället för KKKs vita annars var de slående lika). Dessa kåpor hyr man av kyrkan och det är kö får att få göra det och för att få gå iklädd en sån i processionen. Dessutom måste du vara nybildad när du går där. Sen finns det de som har skaffat sig ett kors (storlek och vikt varierar, men ju större och tyngre desto bättre, för det ska göra ont och vara svårt om man är en syndare). Vi såg flera som stupade med sina kors, men all anade medhjälpare som såg till att de kom på fötter igen och kunde fortsätta sin tunga vandring. Ett gäng flagellanter finns också med. De har kåpan på huvudet men bar överkropp som de piskar med olika typer av piskor. Säkert beroende på hur man syndat. Sin var finns det de som har en stock över axlarna och gärna med en kaktus fastsatt på ryggen. Eller så kunde man ha virat nåt taggtrådsliknande runt överkroppen. Allt detta kunde vi se passera förbi medans vi stod och åt sockerkaka och drack vatten.

När vi tröttnat på att se syndare så tog vi oss tillbaka till hotellet. Hämtade våra väskor, Packade in dem i minibussen och styrde kosan mot Otavalo.

Väl framme här i Otavalo checkade vi in och nu ska jag slappa lite innan det är dags för lite middag.







  • Comments(3)//resebrev.kengor.eu/#post270

Quito

Ecuador & Galapagos 2017Posted by kengor Fri, April 14, 2017 00:45:30
Så var jag då äntligen framme i Ecuador. Det var en lång och seg flygresa. Slumrade lite, slötittade på lite film. Åt dålig mat, drack lite vin och konjak. Tiden gick ju, men så långsamt. Det blev lite fart några minuter innan landning. Då hamnade vi i ett oväder så det var rejält skumpigt. Flygvärdinnorna höll sig i första bästa fasta föremål. Lite drama var det. Men vi landade med en duns och så var vi framme.

En timmes busstur innan vi kom till hotellet. Ett litet ställe med lite udda märkliga rum. Jag har mitt fönster ut mot innergården. Men helt OK. Var rejält trött så jag skippade middag och kvällspromenad. Slocknade vid 19-tiden och vaknade 04 nästa morgon. Småsov fram till 06 då jag klev upp. Frukost 07. Stadsrundtur 08:30. Här är det planerat och späckat program.

Vi åkte till en staty på en höjd över staden. Det är en jungfru som vakar över Quito. 45 meter hög är hon. Originalet som bara är 1,5 meter hög står i en av de 22 kyrkor som finns i staden. Vi hann besöka den också. Dessutom stoltserar staden med en kopia av Notre Dame. Det sägs att originalet är bättre. Vet ej om det stämmer eftersom jag inte varit inne i nån av dom.

Efter att vi tittat på jungfrun vandrade vi runt i den gamla stadsdelen i några timmar. Besökte presidentpalatset, en kyrka, en kyrka till, ett museum, några torg och sen var det lunch.

Quito ligger på 2800 meter över havet och är en utsträckt stad, 45 km lång och 6 km bred. Trafiken är lätt kaotisk. Det kan ta timmar att ta sig från norra till södra delen. Tanken är att man skall försöka förbättra detta genom att bygga en tunnelbana från norr till söder. Men den är inte klar ännu. Man räknar med att den skall invigas nån gång nästa år.

Lunchen ja, det blev en traditionell soppa gjord på bönor, majs, pumpa, mera bönor, ett halvt kokt ägg och torkad saltad fisk. Det var nog fler ingredienser, men det är dessa jag kommer ihåg. Gott och mättande var det i alla fall.

Efter lunchen åkte vi till linbanan som skulle ta oss upp till 4000 meter och där skulle vi ha en fantastisk utsikt över Quito. Och det hade vi. Tur att fleecetröja var med, för det var något svalare där uppe. Märkte att jag inte klarade av höjden speciellt bra. Det var ganska tungt att gå i trappor och gå snabbt där uppe. Efter ett tag där uppe så började mörka moln dra in över bergen. Det var dags att vända tillbaka till linbanan och åka ner igen. På nervägen kom regnet, men jag klarade mig. Väl nere på 3000 meter igen var det torrt.

Tillbaka till hotellet dä jag nu sitter och skriver detta. Tänkte hinna skölja av mig lite innan det är dags att gå ut och käka middag.



  • Comments(1)//resebrev.kengor.eu/#post269

Packa

Ecuador & Galapagos 2017Posted by kengor Sun, April 09, 2017 19:26:39
Det jag gillar minst med att resa är att packa. Trots hyfsad rutin på det så har jag ännu inte lyckats med den optimala packningen. Oftast är de för mycket med eller så har jag missat nåt som verkligen borde ha varit med. Får se vilken variant det blir denna gång.


  • Comments(0)//resebrev.kengor.eu/#post268

Hemma igen

Hanoi 2017Posted by kengor Sun, March 12, 2017 11:00:50
Ja, så var det över för denna gång.

De sista dagarna i Hanoi tillbringade jag mest med att promenera runt. En dag gjorde jag till en riktig sightseeingdag. Tog en taxi till pagodan vid West Lake. Efter att ha tittat runt där promenerade jag till Temple of Literature, rundvandring här och sen vidare till Hanoi Hilton. Därefter tillbaka till Hoan Kiem Lake och hotellet. En bra dagspromenad blev det.

En kväll i jakt på en restaurang gjorde jag misstaget att vandra in i gamla delen av Hanoi. Ett inferno av barer och turister om vartannat. Ingen trevlig upplevelse. Men hittade en restaurang som serverade en bra Pho Ga.

Sista natten på resan tillbringade jag i Hong Kong. Inget speciellt att berätta om det. Bara sova.

Hemresedagen började inte så bra. 4-5 kvarter från hotellet med flygplatsbussen upptäcker jag att jag glömt telefonen på rummet. Som tur var så var det bara jag som åkte med denna buss (hotellets shuttlebuss till flygplatsen) så han gjorde en tvådäckssväng i nästa rondell och körde tillbaka till hotellet. Snabbt upp på rummet och sen ner till nästa buss till flygplatsen. Jag tillhör dom som gärna är ute i god tid, så det var aldrig nån riskt att missa flyg eller så, men lite adrenalinpåslag blev det.

Flygresan hem gick bra, lite sena från Hong Kong, vilket innebar att vi var lite sena till Arlanda. Vilket i sin tur innebar att det var det långa benet före som gällde för att ta sig från terminal 5 till terminal 4. Hann precis innan final call.

Arlanda flygplats är nog den flygplats jag gillar minst av flygplatser jag besökt.

Framme i Göteborg så visade det sig att min väska inte hållit samma tempo som jag. Den var troligen kvar i Stockholm (SAS kunde inte se den i systemet?). Men den skulle levereras så snart som möjligt. Nån gång skulle väl även detta hända. Har aldrig råkat ut för det tidigare (och har ändå flugit en hel del). Förhoppningsvis så kommer väskan fram idag.



  • Comments(0)//resebrev.kengor.eu/#post267

Sa Pa

Hanoi 2017Posted by kengor Wed, March 08, 2017 08:19:22
Det blev en tidig morgon. Trodde inte att jag skull hinna med frukost, men det visade sig att jag inte skulle bli upphämtad förrän 30 minuter senare än vad som först sagts. Frukosten räddad!

När det blev dags att ge sig iväg så visade de sig att jag skulle bara runt hörnet. Där stod bussarna som skulle till Sa Pa. Jag fick mitt platsnummer och klev ombord. Inredning gick verkligen inte av för hackor. Lila gardiner, med guldspets.. Bollarnas till detta så var underverket komplett. Inget man ser på 25:an till jobbet precis.

De 35 milen upp till Sa Pa skulle ta ca 5 timmar. Två raster var inlagda, en lite längre och en kortare toapaus. I resan ingick en frukost bestående av en rulltårta (öppnade inte den förpackningen) några Mariekex (som jag åt upp) och en flaska vatten. Jag hade med mig ett par bananer också.

Resan tog inte fullt så lång tid som det var sagt. Vi gled in i Sa Pa 30 minuter före tidtabell. Här stod en kort liten kvinna (som såg ut som en 14 årig tjej) hållandes en skylt med mitt namn på.

Hon presenterade sig med att säga att jag kunde kalla henne Sa. Hennes riktiga namn skulle ändå vara för svårt för mig att uttala. Jag fick bli Mr Ken.

Vi promenerade till hotellet där jag kunde slänga in min väska och sen äta en snabbt lunch. Vår första trekking skulle bli redan denna eftermiddag.

Vi åkte bil ca 30 minuter innan det var dags att kliva ur och börja traska. Vi vandrade nerför och nerför och nerför till botten av dalen. Här vandrade vi utmed risfält. Riset var inte planterat ännu, så det var mest lerpölar vi tittade på. Vi hade fått sällskap av en dam som vandrade med oss hela vägen. När våra vägar skiljdes åt så skulle hon givetvis sälja nåt till mig. Slutade med att jag köpte två små tygväskor att hänga runt halsen. Inget jag behövde eller ville ha men ibland får man bara följa med och bjuda till.

Det blev ca 12 kilometers promenad. Tillbaka till hotellet. Middag ingick inte så jag gav mig ut på stan (efter en skön lång varm dusch) och hittad en restaurang där jag käkade Pho ga (nudelsoppa med kyckling) och en papayasallad. Sköljde ned detta med grönt te och en kall lokal öl. Kostade den svindlande summan av 45 kronor. När jag kom ut från restaurangen hade dimman lagt sig tät över staden.

La mig strax efter 19 på kvällen. Var fortfarande seg när klockan ringde 7:00 nästa morgon. Det var en välbehövlig sömn vill jag lova.

Dimman var lika tät som kvällen innan. När jag tittade ut över dalen från mitt fönster såg jag knappt balkongen utanför. Sa (guiden) trodde att det var stor risk för att det skulle vara dimmigt hela dagen. Så vi gjorde lite ändringar i dagens schema. Istället för att gå på de leriga hala ställena tog vi oss till ett ställe som var mindre halt och lerigt. Det blev en kortare vandring men tillräckligt lång. Det var upp och ner mest hela tiden. Tyvärr så såg man inte mycket på grund av dimman. Lite lätt fuktigt var det också. Vi gick en sväng till en grotta i närheten. Jag gick bara in en lite bit för här var det riktigt halkigt på stenarna.

Efter grottbesöket traskade vi till en liten by där vi skulle hämtas upp och köra tillbaka till Sa Pa. Det fanns en hel del Home stays ute i byarna. Sa berättade att det ofta var vietnameser (alltså inte lokalbefolkningen hmong) som byggde stora hus och erbjöd Home stay (med anställd personal). Så det var väl mer som ett litet hotell än ett riktigt Home stay, så allt är inte alltid vad det utger sig för att vara fick jag lära mig av Sa..

En kall kaffe (som ersattes av en kopp varmt grönt te istället) innan vi blev upplockade och körda tillbaka till stan. Här var det lunchdags för mig och avsked från Sa. Hon hade varit en fröjd att vandra med. Hon nådde mig till naveln, var knappt 22 och hade en dotter på 1 ½ år. Hade inte gått i skolan och var självlärd på engelska. Hon hade plockat upp det från turister, och det hade hon gjort riktigt riktigt bra. Hennes man jobbade på risfälten och de bodde tillsammans med hans föräldrar. Hon tillhörde folkgruppen hmong. Vi sa våra adjö och sen försvann hon ut genom dörren och jag angrep min lunch.

Efter lunch vandrade jag runt lite i stan. Men det var så oerhört dimmigt så jag såg inte ett smack. Gick tillbaka till hotellet. Här skall jag bli upplockad och förd till bussen som skall ta mig tillbaka till Hanoi. Det blev ett kort men intensivt och lärorikt besök här i Sa Pa.

  • Comments(1)//resebrev.kengor.eu/#post266

Street Food

Hanoi 2017Posted by kengor Sat, March 04, 2017 16:49:49
Vilken kväll!

Vi var tre personer från mitt hotell som skulle med på kvällens stred food tur. Ytterligare två plockades upp på hotellet tvärs över gatan. Sen drog vi iväg. Första stoppet var ett litet ställe på andra sidan sjön. Där blev gruppen plötslig dubbel så stor eftersom det hade blivit nåt strul med ledaren. Så nu var vi 2 från UK, 2 från Irland, 3 till från Irland men de verkade bo lite överallt i världen, 2 från Kanada (men de var från Holland) och så jag från Sverige.

Jag vet inte hur många olika ställen vi var till under vår drygt tre timmar långa promenad mellan matställen i gamla staden. Vi traskade in genom gränder där det var så mörkt att man fick känna sig fram med fötterna när man skulle gå ner för trapporna. Vi var på bakgator som jag inte skulle vågat gå in på ensam. Men vilken mat vi fick.

Vi har provat allt, kyckling, fisk, bläckfisk, räkor, sallader, soppor, gjort våra egna färska vårrullar, ätit friterade vårrullar med fisk. Tror att vi avverkade närmare 10 ställen innan vi avslutade kvällen med en äggkaffe. En märklig uppfinning. Äggula blandat i kaffe (visst lite honung i också), man kunde även ha lite kakao (men det var det inte i min). Smakade ungefär som sockerkakssmet. Inte alls så tokigt som jag trodde. Men kanske inte nåt jag vill ha varje dag. Maten däremot, den skulle ja kunna äta varje dag.

När gruppen skiljdes åt gick jag ner till sjön och såg slutet på en konsert som London Symphony Orchestra gav. Konserten visades på ett par tre storskärmar på olika ställen runt sjön. Avslutningen var musik från Star Wars, mycket uppskattad av publiken.

Nu tillbaka på rummet. Blir lite läsande innan lampan släcks för natten.

  • Comments(1)//resebrev.kengor.eu/#post265
Next »